Ja den har vi ju alla hört men vad menar man egentligen? En hund är ju en hund oavsett storlek.

Själv har jag sagt det om Stinky. Flera gånger. Men vad menar jag då?

Det jag menar är att hon har ett temperament som jag gillar. Social med både människor och hundar, framåt, glad och nyfiken. Pigg och uppmärksam.

Fast så vill jag ju att alla mina hundar ska vara, fast med sina egna rasspecifika variationer.

Däremot är Stinky liten. Framför allt i vår familj som består av två berner, en engelsk springer och en basset hound. Ibland har jag faktiskt lust att filma vår flock och deras samspel.

Trubbel som är unghane och väger ca 50 kg flyger fram som en raket när vi är ute. Han springer rakt fram mot de andra och hoppar över dem om han inte hinner stanna. Men med Stinky tar han det så lugnt, så lugnt. Springer en omväg runt eller stannar med god marginal. Och Stinky i sin tur har lärt sig att stå still när han kommer så att han inte råkar springa på henne när han ska springa runt.

Nita som brukar vara rätt tuff i sin uppfostran av nya flockmedlemmar är hur mjuk som helst med Stinky. Å andra sidan är Stinky en ganska lugn och snäll valp som inte behöver så många tillsägelser.

Trolla är väl den som är klumpigast och mest oförsiktig men hon börjar också lära sig hur man umgås med en liten Griffon.

Stina bryr sig inte så mycket om Stinky och kanske just därför är hon Stinkys största idol!

Alltså, en hund är en hund! =)

Ännu ett Grubbelbarn har i dagarna blivit röntgat. Och jäklars så snabbt resultatet kom. Redan igår kunde man läsa de fina bokstäverna A och UA på hunddata!

Kain Kayenn´s Texas är alltså friröntgad. Grattis uppfödare Lotta Karlsson och såklart grattis till ägarna!

På jobbet är det full rulle med de dagliga rutinerna samt jakten på en ny medarbetare. Men dagarna går i alla fall fort och vips är det helg igen. Fast lika mycket vips är det måndag också... =)

Hundarna mår kalas, klobrotten börjar läka och grabbarna kan springa för fullt igen. Trolla mår bättre än på länge vilket är superskönt! Nykomlingen Stinky (ja, det blev hussens namnval...) har hittat sin plats i gänget!

Så smått börjas det planeras för lite utställningar under våren. Stinky ska ju ut på lite inoffar, men först måste hon ju till frisören. Jag ger mig inte på att plocka ner henne! På officiella sidan är det Trubbel som ska ut, foderdamerna Bubblan och Molly ska väl också luftas lite kan jag tänka mig.

Mest ska vi bara vara, njuta av livet och hitta på roliga saker! En rosett hit eller dit har inte så stor betydelse...

Trubbel och Pluppen i full karriär!

Liten Plupp!

Trolla, aningens skendräktig! =)

Snöig Stinky. Ingen frussen småhund här inte!  

Såklart har det hänt en massa nytt sen sist. Blir lätt så när man inte bloggar mer än en gång i halvåret....

För första gången på snart 13 år så har jag haft ett klobrott, eller ja, två till och med. Först så var det Trubbel och sen Pluppen. Himla spännande i det väder som var då med lera och regn. Så för oss är minusgraderna mer än välkomna!

Några dagar innan jul fick jag åka in akut med Trolla. Jag trodde att vi skulle förlora henne men det vände som tur var och hon fick komma hem på julaftons förmiddag. Bättre julklapp kunde vi inte ha fått! Hon drabbades av pankreatit, och står nu på specialfoder ett tag för att sedan gå över till vanligt foder igen. Alltså inga mediciner eller operationer, så skönt!

I samma veva hämtade vi även hem vår nya lilla familjemedlem. Aldrig har jag väl hämtat en valp som bara väger 1,3 kg och dessutom har underbett! Men så blev det och jäklars så rolig hon är. Tuff, framåt och glad.  

Vad hon heter är lite luddigt. Hussen säger Stinky men även Apan, Loppan, Råttan och diverse andra tilltal florerar. Så just nu är det nog Stinky som gäller.

Hittills har vi tagit det väldigt försiktigt med de andra hundarna, de har fått träffas "genom galler" men nu så börjar vi introducera så smått. I förrgår var jag faktiskt ute på liten promenad med Nita och Trubbel tillsammans med Stinky och det gick bra. Hon är ju lätt att plocka upp och bära när det blir lite för trassligt. =)

Hemma blir hon skitsur om hon inte får gå med ut när jag tar ut de stora... En dam med humör helt enkelt.

Jag tror det är med lite skräckblandad förtjusning hon blir nosad på av Trubbel.

En del har frågat vad det är för ras, och det är en Griffon Bruxellois.

På jobbet blir det också lite nytt nu när syrran slutar. Det kommer en ny tjej och provjobbar i morgon, plus att det kommer två nya hundar. Full rulle med andra ord.

När det dyker upp en ny ras i familjen dyker det också upp nya aktiviteter. Nu har visserligen spanieln bott här i ett år, men hittills har de där spanielaktiviteterna lyst med sin frånvaro. Eller rättare sagt, de andra hundarna har sluppit dem.

Men igår fick jag då en idé om att alla hundar måste ju kunna apportera en fågel. Nu blev det inte vilken fågel som helst utan en stor trut.

Varierande resultat, men med lite träning så har vi nog apporterande berner sennen.

Trubbel var lite skeptisk till fågeln och behövde lite stöd på väg fram, men efter ett tag sprang han ut själv. Fast att apportera den - nä nä nä.

Nita kutade rakt fram och nosade och buffade på fågeln. Väldigt intresserad var hon och jag trodde nästan att hon skulle ta den, men icke. Lite mer träning så fixar hon det, det är jag övertygad om.

Trolla var precis lika nyfiken som Nita men inte heller hon tog den i munnen. Men hon sprang glatt ut och markerade fågeln i alla fall. Duktig långöra!

Och så har vi då experten i familjen! Kommentar överflödig.

Om nu kunnigt fågelhundsfolk läser den här bloggen så kan de oja sig bäst de vill över hur vi tränar/gör. Ingen av hundarna ska tävla (om man nu kan göra det i fågelapportering) utan bara göra det vi vill som fungerar i det vi gör.

Alla hundarna tyckte det var superskoj, så jag tror vi tränar lite till på det här.

Snart är den här sommarens semester över. Sista dagarna tillbringas hemma med lite pyssel och städning.

Men ingen sorg för det, ska faktiskt bli lite skönt att börja jobba igen. Lite rutiner, träffa alla våra dagishundar, fotbollen börjar och så har vi ju faktiskt en utlandsresa att se fram emot.

Och massor av saker har jag hunnit med. Åka båt, hundutställningar, födelsedagskalas och bara helt lata dagar i solen med en bok. Perfekt semester med andra ord!

  Nu drar vi till skogen och ser om det finns nån svamp!

Snart är tre semesterveckor till ända. Skönt att konstatera att man har två kvar!

Det hela började med ett par dagar hemmavid för att komma in i semesterlunken. Sen drog vi ner till Göteborg för att jag skulle ställa Pluppen och Trubbel i Tvååker båda dagarna. Det slutade med att jag bara ställde Pluppen på lördagen eftersom jag inte orkade bada dem båda till fredagen och sen tyckte jag att Trubbel tappat för mycket päls så han fick vara hemma på lördagen.

Så syrran och jag tog Bob, Trolla och Pluppen och åkte till Tvååker. Inte hade jag en aning om hur många valpar det var för jag köpte ingen katalog och inte var jag nervös heller för min enda förhoppning var att vi inte skulle komma sist...

Fem hanvalpar entrade ringen och Plupp var först ut att bedömas. Jag hörde ingenting av vad domaren sa och då lille Plupp verkligen var minst trodde jag att vi skulle ryka i placeringen. Men efter två varv av rörelse så stoppade domaren oss och började placera. Fyran, trean, tvåan... Och så kom hon fram till oss och sa: Number one! Jag har nog aldrig blivit så förvånad i en utställningsring fram till dess!

Tikvalparna var två till antalet och en fick HP. I BIR- coh BIM-valp tyckte jag att nog allt att Plupp skulle vinna så där blev jag inte lika förvånad men lika glad!

Efter en lång väntan som förgylldes av bassetprat med Sirpa och Kicki så var det dags för BIS-final. Nina Karlsdotter dömde och det var minst 50-talet valpar samlade. Och där och då blev jag mest överraskad någonsin i en utställningsring! Pluppen blev utplockad bland de tio bästa valparna. Snacka om att jag måste sluta nervärdera mina egna hundar!

Ingen placering i slutändan men jäklar vad roligt det var!

På söndagen bar det av mot Strömstad och på måndagen lämnade vi hundarna på pensionat. Helt otroligt att inte ha någon tid att passa, inga hundar som ska ha mat eller måste gå ut. Fast man saknade dem såklart!

Efter många långa lata semesterdagar hämtade vi jyckarna och åkte hem igen.

Och där är vi nu. Mer lata dagar!

Det är så roligt när man får bilder och berättelser från valpköpare!

Nu har Melwin mailat, eller nja, inte han själv då utan hans ägare. Nog för att Nitas valpar brukar vara duktiga och lättlärda men att maila kanske är att ta i... =)

Melwin är en glad liten skit som tydligen hittat på en del bus också. Skor är tydligen goda. Han är som en fisk i vattnet och trivs med sin storebror Mattis. Helt enkelt en nöjd familj!

Storebror Mattis kommer från Granbokajsas kennel om jag inte minns fel.

Här hemma är det full fart mot semestern. Vi drog lite sådär impulsivt och oplanerat ner till Strömstad över midsommar. Kan meddela att syrran och mamma blev jäkligt överraskade när vi plingade på strax efter 22 på torsdagskvällen!

Midsommarafton bjöd på lite blandat väder men vi hade det kalas med sillunch och kortspel inomhus. När det var dags att grilla på kvällen så var det väder för det. Man ska inte klaga!

Hundarna mår bra och gör inte många knop i värmen förutom när det är dags att bada. Har köpt en springer till cykeln som ska monteras ikväll. Det gäller att gå upp i tid eller hålla sig vaken sent om man ska kunna använda den eftersom det är alldeles för varmt på dagarna. 

Nä, dags att åka och jobba. Inte många dar kvar till semestern nu!

Det är svårt att tänka sig livet utan hund. Det är inte många morgnar sedan juni 1999 som jag vaknat och inte behövt tänka på att hunden/hundarna ska ut och ha frukost.

Det har ju varit någon utlandsresa här och där, men så få så de går att räkna på ena handens fingrar. Då har jag märkt att jag nästan blir lite stressad efter ett tag, ni vet, som när man reser bort och tror att man glömt packa något.

I år blir det, hör och häpna, två olika semestrar utan hund. Dessutom är pensionat/hundvakt redan klart till båda dessa veckor. Och jag måste faktiskt erkänna att jag ser fram emot båda trots att jag ser mina hundar som mycket kärt besvär!

Annars rullar livet på i full fart. Inte många arbetsdagar kvar till semestern. Det märks även på jobbet att de flesta kommit in i någon slags sommarlunk. Hundarna är lugnare och flera är hemma med sommarlovslediga småmattar och småhussar.

Till hösten så ser det ut som om det börjar fem nya hundar vilket alltid är spännande. De flesta kommer vara kring 6 månader och de är så roligt att följa dem medan de växer upp.