Det är svårt att tänka sig livet utan hund. Det är inte många morgnar sedan juni 1999 som jag vaknat och inte behövt tänka på att hunden/hundarna ska ut och ha frukost.

Det har ju varit någon utlandsresa här och där, men så få så de går att räkna på ena handens fingrar. Då har jag märkt att jag nästan blir lite stressad efter ett tag, ni vet, som när man reser bort och tror att man glömt packa något.

I år blir det, hör och häpna, två olika semestrar utan hund. Dessutom är pensionat/hundvakt redan klart till båda dessa veckor. Och jag måste faktiskt erkänna att jag ser fram emot båda trots att jag ser mina hundar som mycket kärt besvär!

Annars rullar livet på i full fart. Inte många arbetsdagar kvar till semestern. Det märks även på jobbet att de flesta kommit in i någon slags sommarlunk. Hundarna är lugnare och flera är hemma med sommarlovslediga småmattar och småhussar.

Till hösten så ser det ut som om det börjar fem nya hundar vilket alltid är spännande. De flesta kommer vara kring 6 månader och de är så roligt att följa dem medan de växer upp.