När det dyker upp en ny ras i familjen dyker det också upp nya aktiviteter. Nu har visserligen spanieln bott här i ett år, men hittills har de där spanielaktiviteterna lyst med sin frånvaro. Eller rättare sagt, de andra hundarna har sluppit dem.

Men igår fick jag då en idé om att alla hundar måste ju kunna apportera en fågel. Nu blev det inte vilken fågel som helst utan en stor trut.

Varierande resultat, men med lite träning så har vi nog apporterande berner sennen.

Trubbel var lite skeptisk till fågeln och behövde lite stöd på väg fram, men efter ett tag sprang han ut själv. Fast att apportera den - nä nä nä.

Nita kutade rakt fram och nosade och buffade på fågeln. Väldigt intresserad var hon och jag trodde nästan att hon skulle ta den, men icke. Lite mer träning så fixar hon det, det är jag övertygad om.

Trolla var precis lika nyfiken som Nita men inte heller hon tog den i munnen. Men hon sprang glatt ut och markerade fågeln i alla fall. Duktig långöra!

Och så har vi då experten i familjen! Kommentar överflödig.

Om nu kunnigt fågelhundsfolk läser den här bloggen så kan de oja sig bäst de vill över hur vi tränar/gör. Ingen av hundarna ska tävla (om man nu kan göra det i fågelapportering) utan bara göra det vi vill som fungerar i det vi gör.

Alla hundarna tyckte det var superskoj, så jag tror vi tränar lite till på det här.