Jag tycker inte så mycket om pälsvård. Bada och föna går an, men borsta, kamma och klippa är inte riktigt min grej. Resultatet gillar jag ju såklart men vägen dit är lång...
Det tog lång tid för mig att lära mig använda saxen för att få fason på bernerpälsarna men nu tycker jag att jag får godkänt på det.
Pälsvården på en Berner är vad jag max orkar med. Skulle aldrig nånsin köpa t ex en amerikansk cocker eller pudel.

Men så köptes det ju en Griffon. Och naturligtvis en strävhårig som ska trimmas. Och det är inte enkelt!
Tänkte att jag skulle ge det ett försök nu inför utställningen men efter två timmar på trimbordet var både Inky-Pink och jag lika trötta. Och inte fan hade det lossnat speciellt mycket päls.
Så jag gav helt enkelt upp! Bättre att ringa experten och vips hade vi en tid på Stockholms Trim och Hundvård. Svante verkar ha magiska fingrar som lossar pälsen utan minsta ansträngning. Och efter dryga timmen var prinsessan underbart fin inför söndagen.

Så. Trimmare är ett jobb för andra, absolut inte för mig! Men såklart lär jag prova själv igen. Om 10 år kanske jag får godkänt på det också.

På bilden står hon som en kratta och är inte riktigt klar.