Varför är det alltid så? Att man alltid har nåt som hänger över en som måste göras.

Idag har jag 8 timmar att jobba och sen stänger vi för semester. Ska bara:

*Plocka ihop papper som ska till revisorn

*Tvätta alla hundfiltar

*Sommarstäda hela dagis

*Vanliga vardagsjobbgrejjer

*Packa ihop grejjer jag behöver under semestern

Och sen under semestern så kan man ju inte bara vara ledig när man är egen företagare. Det ska rensas och målas och fixas och planeras. Ja jösses, alltid finns det nåt att göra. Men jag ska inte klaga som är min egen chef och planerar min egen tid i mångt och mycket.

Nä, nu har jag inte tid med det här längre. Jag ska bara....

...en fungerande glassmaskin när det är 25 grader varmt ute, det är frågan!

Igår skulle jag åka och köpa glass till mig och syrran från McD. Åkte då såklart till Årsta som är närmast jobbet men där fick jag till svar att det inte fanns nån glass för glassmaskinen fungerade inte när det är så varmt.

Nähä nä, det är ju dumt, för när det är varmt vill man ju inte ha glass.

Åkte då vidare, till Älvsjö, vilket tar ca 5 minuter. Och se på fan, där fungerade glassmaskinen fastän det var lika varmt där. Konstigt konstigt. Men glass fick vi i alla fall!

Nåt annat man vill när det är varmt:

Ja, det ramlar på mot semestern. Bara denna arbetsveckan kvar och sen blir det långa lata dagar med förhoppnings lagom varma dagar för både två- och fyrbenta.

Jobbar med syrran denna sista veckan och det är ganska lite hundar, de flesta har redan gått på semester.

Börjar så smått planera för en ny bernerkull men det är ju många saker som ska klaffa. Nu har vi ju även index, vilket i sig inte ändrar mitt tänkande speciellt. Det är ju bara en förlängning av det uppfödare (förhoppningsvis) tänkt på tidigare, att det ska vara bra ledstatistik kring de hundar som ska gå i avel.

Det finns ju även en väldig massa andra saker att ta hänsyn till, så detta med avel är inte enkelt. Men förhoppningsvis faller bitarna på plats så jag kan hoppas på valpar till vintern!

En som inte ska ha några valpar är Trolla. Men hon är lika glad för det och brukar få agera lektant åt bernervalparna när de har blivit lite äldre. Hon tycker det är så roligt och är så fantastiskt snäll och mjuk med de små. Till slutet av sommaren fyller hon hela 5 år. Jag hoppas att vi har minst 5 år kvar tillsammans!

Finaste Rulli-Bull i våras.

Nä, nu får jag ta mig i kragen och åka och jobba lite. Bara 3 jobbpass kvar!

Kanske skulle ta tag i den här bloggen igen?

Bara för att man slutar blogga så stannar ju inte livet upp. Har ju egentligen massor att blogga om för det händer ju saker hela tiden. Och massa tid har man ju nu när man inte kör land och rike runt och ställer ut...

Fast ställt ut har vi ju förstås gjort lite grann också. Det är ju dumt att låta bli helt.

Alla jyckar mår bra. Alla jyckar är lyckliga och då är matten också lycklig. Alltså är allt bara fint med oss.

Nu ska vi jobba en vecka till och sen är det semester. Härligt!

Ja den har vi ju alla hört men vad menar man egentligen? En hund är ju en hund oavsett storlek.

Själv har jag sagt det om Stinky. Flera gånger. Men vad menar jag då?

Det jag menar är att hon har ett temperament som jag gillar. Social med både människor och hundar, framåt, glad och nyfiken. Pigg och uppmärksam.

Fast så vill jag ju att alla mina hundar ska vara, fast med sina egna rasspecifika variationer.

Däremot är Stinky liten. Framför allt i vår familj som består av två berner, en engelsk springer och en basset hound. Ibland har jag faktiskt lust att filma vår flock och deras samspel.

Trubbel som är unghane och väger ca 50 kg flyger fram som en raket när vi är ute. Han springer rakt fram mot de andra och hoppar över dem om han inte hinner stanna. Men med Stinky tar han det så lugnt, så lugnt. Springer en omväg runt eller stannar med god marginal. Och Stinky i sin tur har lärt sig att stå still när han kommer så att han inte råkar springa på henne när han ska springa runt.

Nita som brukar vara rätt tuff i sin uppfostran av nya flockmedlemmar är hur mjuk som helst med Stinky. Å andra sidan är Stinky en ganska lugn och snäll valp som inte behöver så många tillsägelser.

Trolla är väl den som är klumpigast och mest oförsiktig men hon börjar också lära sig hur man umgås med en liten Griffon.

Stina bryr sig inte så mycket om Stinky och kanske just därför är hon Stinkys största idol!

Alltså, en hund är en hund! =)

Ännu ett Grubbelbarn har i dagarna blivit röntgat. Och jäklars så snabbt resultatet kom. Redan igår kunde man läsa de fina bokstäverna A och UA på hunddata!

Kain Kayenn´s Texas är alltså friröntgad. Grattis uppfödare Lotta Karlsson och såklart grattis till ägarna!

På jobbet är det full rulle med de dagliga rutinerna samt jakten på en ny medarbetare. Men dagarna går i alla fall fort och vips är det helg igen. Fast lika mycket vips är det måndag också... =)

Hundarna mår kalas, klobrotten börjar läka och grabbarna kan springa för fullt igen. Trolla mår bättre än på länge vilket är superskönt! Nykomlingen Stinky (ja, det blev hussens namnval...) har hittat sin plats i gänget!

Så smått börjas det planeras för lite utställningar under våren. Stinky ska ju ut på lite inoffar, men först måste hon ju till frisören. Jag ger mig inte på att plocka ner henne! På officiella sidan är det Trubbel som ska ut, foderdamerna Bubblan och Molly ska väl också luftas lite kan jag tänka mig.

Mest ska vi bara vara, njuta av livet och hitta på roliga saker! En rosett hit eller dit har inte så stor betydelse...

Trubbel och Pluppen i full karriär!

Liten Plupp!

Trolla, aningens skendräktig! =)

Snöig Stinky. Ingen frussen småhund här inte!  

När det dyker upp en ny ras i familjen dyker det också upp nya aktiviteter. Nu har visserligen spanieln bott här i ett år, men hittills har de där spanielaktiviteterna lyst med sin frånvaro. Eller rättare sagt, de andra hundarna har sluppit dem.

Men igår fick jag då en idé om att alla hundar måste ju kunna apportera en fågel. Nu blev det inte vilken fågel som helst utan en stor trut.

Varierande resultat, men med lite träning så har vi nog apporterande berner sennen.

Trubbel var lite skeptisk till fågeln och behövde lite stöd på väg fram, men efter ett tag sprang han ut själv. Fast att apportera den - nä nä nä.

Nita kutade rakt fram och nosade och buffade på fågeln. Väldigt intresserad var hon och jag trodde nästan att hon skulle ta den, men icke. Lite mer träning så fixar hon det, det är jag övertygad om.

Trolla var precis lika nyfiken som Nita men inte heller hon tog den i munnen. Men hon sprang glatt ut och markerade fågeln i alla fall. Duktig långöra!

Och så har vi då experten i familjen! Kommentar överflödig.

Om nu kunnigt fågelhundsfolk läser den här bloggen så kan de oja sig bäst de vill över hur vi tränar/gör. Ingen av hundarna ska tävla (om man nu kan göra det i fågelapportering) utan bara göra det vi vill som fungerar i det vi gör.

Alla hundarna tyckte det var superskoj, så jag tror vi tränar lite till på det här.

Snart är den här sommarens semester över. Sista dagarna tillbringas hemma med lite pyssel och städning.

Men ingen sorg för det, ska faktiskt bli lite skönt att börja jobba igen. Lite rutiner, träffa alla våra dagishundar, fotbollen börjar och så har vi ju faktiskt en utlandsresa att se fram emot.

Och massor av saker har jag hunnit med. Åka båt, hundutställningar, födelsedagskalas och bara helt lata dagar i solen med en bok. Perfekt semester med andra ord!

  Nu drar vi till skogen och ser om det finns nån svamp!